När 1910-talet börjar har bostadsfrågan blivit central i Göteborgs politik. Erfarenheterna från Majorna visar vad trångboddhet och dålig ventilation innebär.

Under stadsingenjören Albert Lilienberg formas planen för Kungsladugård. Den bryter med rutnätsstadens täthet. Gator följer terrängen för bättre ljusförhållanden. Innergårdar dimensioneras för sol. Avstånd mellan hus regleras. Ljuset och luften blir planeringsprinciper.

De första landshövdingehusen uppförs omkring 1915–1917 enligt den nya planen. Hustypen är känd sedan tidigare, men här organiseras den i sammanhållna kvarter med tydligare hygienisk standard.

1910 tas elkraft från Trollhättan i bruk, vilket stärker stadens energisystem. Elektricitet möjliggör bättre belysning, modernare hushåll och effektivare industri.

Första världskriget bromsar byggtakten, men planen står fast.

1910-talet är årtiondet då bostaden blir ett medvetet socialpolitiskt verktyg.
Det är här Kungsladugårds form bestäms.