Vid sekelskiftet 1900 är Majorna en tät arbetarstadsdel, präglad av hamn, sjöfart och varv. Trähusbebyggelsen är kompakt och trångboddheten utbredd. Västerut, mot Kungsladugård, breder ännu obebyggda marker och landerier ut sig. Området kring det som senare ska bli Mariaplan ligger i stadens ytterkant.

Men förändringen är redan i gång.

1902 elektrifieras spårvägen mellan Järntorget och Jaegerdorffsplatsen. Det är ett tekniskt språng som binder samman Majorna närmare centrum och gör daglig pendling mer effektiv. Samma år uppförs Slottsskogsvagnhallen – ett konkret uttryck för den nya infrastrukturen.

Samtidigt diskuteras bostadsfrågan allt mer öppet i stadsfullmäktige. Tuberkulos, barnadödlighet och trångboddhet är inte längre privata problem – de blir politiska. Donationer och stiftelser engageras i skolor, yrkesutbildning och social omsorg. En ny idé tar form: staden ska planeras för hälsa och ordning.

1900-talet inleds utan färdig plan för Kungsladugård.
Men elektriciteten, kollektivtrafiken och den sociala reformviljan lägger grunden.